Bankerna måste övertyga investerarna om att nästa kris inte väntar runt hörnet

Som aktieägare i en verksamhet vill jag primärt att företaget ska visa så hög vinsttillväxt som möjligt. Men om tillväxtförutsättningarna är dåliga vill jag istället ha så mycket utdelning från företaget som möjligt.

Allt kapital som inte krävs för att växa ska delas ut till aktieägarna. Varför ska bolaget sitta på pengar?

När bankerna för några år sedan insåg att förutsättningarna för tillväxt var svaga, höjde de utdelningsandelen. Nu talar mycket för att bankerna istället blir mer restriktiva med utdelningen, så som aktieägare får du varken tillväxt eller särskilt hög utdelning, för bankerna kommer sannolikt ha det svårt att växa även framgent.

Bankerna är väldigt beroende av den generella tillväxten i ekonomin, som i dagsläget är relativt låg och har dessutom motvind av låga räntor – som i sin tur har med den låga tillväxten att göra. Slutsatsen blir då att så länge BNP-tillväxten är låg så har bankerna svårt att växa. Som lök på laxen är den regulatoriska bördan hög och det har även kommit ny konkurrens under senare år.

Om bank ansågs vara en sund verksamhet skulle värderingen vara mycket högre med tanke på hur stabil intjäningen är. De svenska bankernas resultat före kreditförluster har varit väldigt stabil historiskt. Större kreditförluster, i samband med någon form av kris, drabbar bankerna med jämna mellanrum, men resultat före kreditförluster växer ungefär som ekonomin i stort. Den här typen av stabila vinster värderas vanligtvis väldigt högt av aktiemarknaden, se till exempel Axfood och ICA. Men bankerna handlas till en väldigt hög riskpremie för att verksamheten inte anses sund. Vad gömmer sig egentligen i balansräkningen, är den återkommande frågan. Bankerna måste bevisa uthålligheten i vinsterna!

Jag tror att den främsta anledningen till aktiemarknadens skepsis till de svenska bankerna är att den europeiska banksektorn är sjuk. Affärsmodellen fungerar uppenbarligen inte när så många banker har en avkastning på kapitalet som inte kan anses godkänd (lägre än avkastningskravet). Och det drabbar svenska bankaktier. För en beständig omvärdering av svenska banker krävs förmodligen att det öppna såret i den europeiska banksektorn läker, och dit är det långt.

Att exempelvis Axfood och ICA värderas så högt beror på att investerare är övertygade om att vinstnivån är uthållig. Den bedömningen görs uppenbarligen inte för bankerna.